Se på mig bara - hur snygg jag är. Det är inget skryt. Det är helt uppenbart. Det syns på långt och på nära håll. Ett axiom, en given omständighet, en självklar förutsättning för mitt liv.

Min fysiska skönhet motsvaras väl av den själsliga. Min själs rikeomar är kanske det jag själv uppskattar mest. Min numera berömda känslighet och intelligens. Det är mycket sällan som dessa två egenskaper uppträder i en och samma peron. Jag är måttfull och taktfull. Trevlig.

Jag känner ingen som är så älskad och omtyckt som jag. Det faktum att jag inte röker och är mån om att uppnå en inre balans resulterar inte alls i någon mesighet eller att jag skulle vara tåkig. Tvärtom. Min fantasi sprudlar. Och allt det här kan jag hantera.